"Tennisvän! En Tennisklubb utan tennisbanor är ingen riktig tennisklubb”.
Detta är ett talande citat från den lite trevande starten av Dalby Tennisklubb 1969. Men med tiden kom klubben igång riktigt bra, fast det tog flera år innan man hade utebanor. I flera år var DTK sedan Skånes största tennisklubb – bland dem som inte hade någon hall!
Vill ni se klubbens maratontabeller?
Tio år senare, vid slutet av 70-talet rådde tennisfeber i Sverige tack vare en viss Björn Borg. Efterföljare som Mats Wilander och Stefan Edberg höjde intresset ytterligare och klubben flerdubblade sitt medlemsantal – liksom många andra tennisklubbar. Under 80-talet samlade sedan klubbmästerskap och andra tävlingar massor av deltagare. Klubben hade ett allsvenskt lag och flera lag i Skåneserien, flera juniorlag, ett eller två damlag och ett samarbete med grannklubbarna bland annat om att bygga en gemensam tennishall. Resultatet blev hallen i Veberöd, som inte blev så gemensam som man först tänkt.
Maximum nådde klubben 1987 med drygt 250 medlemmar. Därefter dalade intresset, först sakta och senare fortare. ”The bottom was nådd” 2005 och en viss stabilisering har skett därefter. Klubben har då levt ett lugnare men kanske också tråkigare liv.
Men här följer historien från början. Källan är efterlämnade dokument och protokoll kompletterade med intervjuer med spelare som varit med från början, framför allt Evy Nilsson och (något senare) Birgit Hansson. Ur detta har jag plockat fakta och påståenden godtyckligt.
Första interimsmötet hölls 11 mars 1969. ”Herr L Olsson” (Lars, färghandlaren i byn) var mötesordförande och civilingenjör Hans Jacobsson sekreterare. Mötet beslöt att starta Dalby Tennisklubb och Kjell-Åke Ewers blev förste ordförande. Gudrun Gunnarsson, Sven Harlenbäck, Hans Jacobsson och Lars Olsson valdes till styrelsen. Per Harborn och Helmer Olsson blev suppleanter.
Evy Nilsson har berättat att en tennisbana har funnits på Siporexområdet så länge hon kan minnas. Det var där hon själv började spela. (Banan kan fortfarande hittas men det enda som är helt idag är staketet.)
– Ett annat gäng spelade vintertid i en hall på Revinge-regementet och det var dessa som startade DTK 1969. Sven Harlenbäck var en av dessa, en lärare som blev rektor och till sist skoldirektör i Staffanstorp. Det fanns också en privat bana i Torna Hällestad hemma hos Pelle Hammarlund, som sedan var med i DTK.
Kopplingen till Siporex bestod också av Hans Jakobsson, som var civilingenjör där, och Gudrun Gunnarsson, som var kontorist. Även Evy jobbade på det kontoret tidigt i livet.
– I den första styrelsen satt dessa två (Hans och Gudrun) tillsammans med Lars Olsson, Soda-Lars, som hade färgaffär på Allégatan, senare där Bloms tryckeri håller till. Han var även Vasaloppsåkare, maratonlöpare och storsångare i bl a kyrkokören. ”Mycket ljud i den lilla mannen”, sa kantorn enligt Evy.
1 april hölls första styrelsemötet där Gudrun Gunnarsson valdes till kassör. Man anhöll om abonnemangstid i idrottshallen. Idrottsnämnden tillställdes ett förslag om att bygga en grus- och en asfaltbana vid idrottsplatsen, grusbanan skulle förberedas för ”ballongöverbyggnad”. Olle Hansson, tennisintresserad stadsarkitekt i Dalby, ritade banor och egen klubbstuga, tänkta för en plats sydväst om fotbollsplanen vid Allégatan. De låg inte helt i fil med varandra utan lite diagonalt. Ritningen finns kvar men är ej daterad.
Strax därpå startade klubben ett postgirokonto. Man bjöd in konsulent Ripa från Tennisförbundet och Staffanstorpsklubbens ordförande Mårtensson. Man deltog också i den klubbens vårfest med ett ”danslystet gäng”.
Herr Lars Olsson, färghandlaren, fick brev 12 april 1969 med besked om kraven för medlemskap i Svenska Tennisförbundet. Herr Helge Löfdahl hade ringt dem. Limhamnsklubbens stadgar bifogades som exempel liksom skriften ”Något om tennisbanor”.
Expertisen i förbundet ”sågade” klubbens upplägg för banorna. Båda banorna bör ha samma material (helst asfalt) och kunna inneslutas i samma tält. Ett sådant kunde kosta 44.000 kr. Två asfaltbanor kunde ostas 60.000. ”Grusbanor kräver anställd vaktmästare.”
21 maj ansökte klubben om 40 timmar per vecka i Idrottshallen och föreslog ökat öppethållande med tider även kl 6–8 och 18–23 på lördagar och söndagar. Medlemmarna skulle kunna lösa helårsabonnemang. Medlemsantalet uppskattades till 100 spelande medlemmar i en ansökan till kommunalnämnden i Dalby (som då var egen kommun).
1 juli kom brevet där man raggade medlemmar och som började: ”Tennisvän! En Tennisklubb utan tennisbanor är ingen riktig tennisklubb”. 4 juni hade hållits ett allmänt möte med intressenterna, där man t ex berättade att det kostade 5 kr per timme att spela utomhus i Staffanstorp.
13 augusti mötte klubben Idrottsnämnden i Dalby som diskuterade en plan för två asfaltbanor vid Allégatan som skulle kosta 75.000 kr. Den skulle ha en sarg för eventuell senare tältanläggning. I november sa Dalby fullmäktige nej till detta äskande ”p g a budgetläget”, vilket idrottsnämnden beklagade och hoppades att klubben kunde lösa frågan på egen hand.
22 augusti fördelades inomhustimmar för dem som kom till Nyvångskolans aula. Klubben fick tider kl 22–23 på vardagskvällarna och lördag–söndag 6–18. Nyvångsskolan var då ganska nybyggd och hallen hade blivit färdig först 1968.
Den 27 december hölls klubbens första tävling ”med tyngdpunkten lagd på samvaro”. Ordförande Kjell-Åke Ewers vann, 16 män deltog. Klubben hade vid slutet av sitt första år 73 medlemmar, 9 kvinnliga och 54 manliga och 10 juniorer.
1970 i januari letade styrelsen efter en tränare till sportlovet. Bengt Bengtsson från LUGI nappade på erbjudandet. 4 februari 1970 hölls första årsmötet. Slöjdlärare Kjell Persson hade tillverkat och skänkt en ordförandeklubba. En kommunal kommitté började undersöka möjligheterna att anlägga ett friluftsbad ”i ravinen väster om Skryllestugan”. Tennisklubben hakade på och föreslog att tennisbanor skulle inpå i planerna, vilket kommunalkamrer Einar Holmer bekräftade att de gjorde.
Vid jultävlingen 1971 vann Sven Harlenbäck grupp A, 15 spelare deltog. Vid årsmötet valdes Stig Strandberg till ordförande och Brita Weiss blev ny ledamot (och kassör). Man avsatte två timmar till juniorträning och ansökte om att få delta i serietävlingar.
1972 fick klubben 500 kr i bidrag av Dalby kommun helt enligt ansökan för träning av 24 ungdomar i fyra olika grupper. Det blev 15 ungdomar som tränade under två söndagstimmar. Bland dessa fanns tolvåringarna Anders Nilsson och Stigs son Mats Strandberg (se bilden närmast).
Klubben kom med i Tennisförbundet och fick besked om att två tennisbanor skulle byggas i anslutning till det nya badet som hade börjat byggas. Man fick också ett bidrag på 300 kr från Lions Club. Det kostade 14 kr per timme att hyra bana i Nyvångshallen. Timmarna lottades ut till medlemmar (styrelsen hade visst företräde). Med 30 timmar per vecka var DTK störst hyresgäst i Idrottshallen 1972. Åter igen vann Sven Harlenbäck jultävlingen.
1973 fanns det 57 medlemmar på en adresslista. Tennistränaren hette Bengt Bengtsson och kostade klubben 600 kr. Anders Nilsson har berättat att Bengt Bengtsson från LUGI var en skicklig och grundlig tränare som verkligen gnuggade in tekniken. ”Han var metodisk och noga med greppen”.
1974 slogs Dalby kommun ihop med Lund. Kommunen gav bidrag till både lokaler och verksamhet, sammanlagt 1.293 kronor. DTK annonserades efter ny tränare. Juniorerna blev fler i klubben.
Troligen blev utebanorna klara detta år. De sköttes dock, enligt Anders Nilsson, mycket dåligt de första åren. En vaktmästare hade uppgiften men kunde inte hantverket och var inte intresserad. Klubben tog över så småningom. Ny tränare blev studenten Peter Trollstad. Anders Nilsson minns att han förvarade bollarna i sin bil och att de en gång frös och förvandlades till ”kanonkulor”.
1975 fick styrelsen hota med att upplösa klubben för att få tillräckligt många medlemmar till (det andra) årsmötet. Leif Ceder var ny i styrelsen. Med Peter Arvidson som ny ordförande kom en mer informell ton i klubbens skrivelser. Klubben anmälde sig för spel i lägsta inneserien i Skåne, ett senior- och ett juniorlag. Juniortävling planerades. Wikner Roos finns nu med i papprena. Tennisträning kostade 25 kr per termin för medlemmar och 35 för övriga.
1976: Staffan Tellman anställs som tränare. Lokala aktivitetsbidrag börjar utbetalas efter uppvisande av aktiviteternas omfattning. Endast Dalbybor ska få bli medlemmar, tyckte styrelsen. Medlemskap för ”utbölingar” kunde eventuellt tillåtas för dem med stark anknytning till Dalby och klubben. Klubben hade designade brevpapper med en tennisboll på. Klubben skaffade anslagstavla i Nyvångshallen. Sture Nilsson och Stig Strandberg bildade juniorkommitté.
Per Hammarlund i Torna Hällestad, som bl a var revisor i klubben, hade en privat tennisbana i sin by, där den senare flyttades till idrottsplatsen. Hans bana användes vid några av de första klubbmästerskapen liksom banan vid Siporex. Birgit Hansson var nu med i klubbens rullor. Paul Andersson var aktiv i bl a tävlingskommittén liksom Lennart Olsson.
Sven Harlenbäck slog i finalen Lennart Olsson i julturneringen, som nu var ett inomhus-KM. I augusti hölls första klubbmästerskapet utomhus. Peter Arvidson var tävlingsledare. Första dammästaren blev Brita Weiss medan Peter Arvidson vann herrklassen (final mot junioren Mats Strandberg). Peter gick också en tränarkurs.
Evy Nilsson berättar om några tidigt aktiva personer: Värmlänningen och sociologen Peter Arvidson var ordförande vid mitten av 70-talet. Han hustru Anna Karin var en stabil spelare och alla deras söner tränade i klubben. Leif Ceder hette en läkare och kompis till Arvidsons som också satt i styrelsen. Britta Weiss var en (kärv) kassör i många år. Både hon och dottern Christel var duktiga spelare. Paul Andersson var en ambitiös tränare (se liten bild) som bl a tränade damerna, han var tidigt ansvarig för utbildningsverksamheten och intresserade sig bl a för teknik och taktik vid dubbelspel.
1977 arrangerades blixtturnering inomhus i april och handikappturnering utomhus i maj. Peter Arvidson försökte engagera föräldrar till juniorerna. Leif Ceder vann jultävlingen. Årsavgiften var 20 kr resp 10 för juniorer. Klubben hade egna stadgar.
Utomhus blev seniorlaget sist i sin serie medan man inomhus blev tvåa av 6 lag. Paul Andersson, Lennart Olsson, Mats Strandberg och Sven Harlenbäck spelade inomhus, utomhus även Peter A. Mats och Anders Nilsson spelade juniortävling i Svedala och tillsammans blev de tvåa i en juniorserie.
KM hade en klass för dem som inte spelar i lagen, en B-klass alltså. Mats Strandberg tog sin första seger i herrsingel. Bland damerna vann A-K Arvidson före Evy Nilsson. Tränaren slutade och Inger Månsson och Anders Nilsson började träna de 18 adepterna. Daniel Danielsson utredde möjligheten att bygga en egen hall, eftersom tillgängligheten att träna i Nyvångshallen minskade. Konkurrensen mellan Dalbyklubbarna hårdnade.
1978 gjorde Peter Arvidson på sista året som ordförande. Sven Harlenbäck, senare skoldirektör i Staffanstorp, lämnade efter många år styrelsen som v ordf. Arvidson systematiserade styrelsemedlemmarnas uppgifter och verkar ha varit bra på att organisera och delegera. Kenneth Bengtsson och Åke Fredriksson var aktiva. Herrlaget blev trea i div Södra B av Skåneserien.
1979 rådde Björn Borg-feber och Sveriges spåddes behöva bygga 70 nya tennishallar – per år! Tennisförbundet utformade typhallar i olika storlekar. Det var också då som Inge Plymoth planerade ATL-hallen med 8 banor och Gerdahallen i Lund byggde ut med tre nya banor. Olle Hansson var Dalbys representant i en gemensam hallkommitté. Genarps TK och Veberöds TK deltog i en gemensam ambitiös plan som skulle vara klar efter vintern, i mars 1980.
I detta optimistiska klimat tillträdde ekonomen Daniel Danielsson som ordförande.
Birgit Hansson, även känd som Biggles, har berättat att Evy Nilsson värvade henne till klubben detta år, 1979. Britta Weiss, Birgit, Anna-Karin Arvidson och Solveig Andersson spelade då i damlaget. Paul Andersson (Solveigs man) var junioransvarig.
När damerna inte vågade spela seriespel ordnade Daniel Danielsson ett eget seriespel med grannklubbarna. (DTK blev två efter Veberöd.) Från 1980 började vi dock spela riktigt seriespel och 1983 vann vi uteserien! Storklubbar favoriserade herrtennisen men här i Dalby fick damerna exakt samma villkor som herrarna, t ex gratis träning på lika bra tider. Det ska Daniel Danielsson ha en eloge för, säger Birgit. ”Fantastiskt tyckte alla andra klubbars damer som kom hit.”
KM annonserades som jubileumstävling och lockade 73 deltagare. Hammarlunds bana i Hällestad användes också. Agneta Ståhl vann Dalby Cup, damklassen. Minitennis tränades i Hagalundskolan, 4 grupper x 4 barn. Kalle Anka Cup i maj samlade 11 pojkar o 2 flickor.
På utesäsongen hade klubben 4 serielag i aktion: Allsvenskan div 4B, Skåneserien, Romeleserien för damer och pojkjuniorer. DD var ordförande. Han var tvungen att be kommunen om tider på utebanorna för egen klubbverksamhet. Jultallrik på gästis var redan en tradition.
1980 Daniel Danielsson krävde förgäves fler kompletterande investeringar av kommunen 1980: minitennisbana, sittplatser, anslagstavla, bevattningssystem och flaggstänger.
Två “open houses” testades med ”provapåspel”, bl a med bollmaskin, och med Anders Nilsson och Paul Andersson som instruktörer. Interna informationsbladet berättar om speltider utomhus som disponeras gratis för klubbmedlemmar respektive juniorer, och det är många timmar, t ex lördagar 9–19 och söndagar 10–19!
Den 8 mars firades klubbens tioårsjubileum i Tingshuset (ett år för sent) med mat, dans, film och allsång. Daniel Danielsson höll tal. 50 deltagare med respektive kom. En tävling om klubbens emblem ordnades till jubileet. Ett tiotal förslagen är sparade men ingen vann.
Över 60 personer deltog i KM och sex olika interna tävlingar plus seriespel och tennisskola. Prisutdelning med föredrag och film arrangerades i november.
Innesäsongen avslutades med en improviserad tävling. Man provade också internt seriespel. Gemensam konditionsträning på Skryllegården ägde rum på onsdagar. Tennisskola hölls under juni för juniorer och för seniorer.
Planer fanns på en hall i Genarp, driven av DTK, VTK och Genarp i samarbete men skolans intresse och behov i Veberöd avgjorde att den skulle hamna där i stället. Sydsvenskan skrev om KM och DTK:s dröm om en egen hall.
1981 efterlyste klubben fler tränare, ”förkunskaper behövs inte”. Mats Strandberg vann inomhusserien liksom 1980, Evy Nilsson vann damklassen.
Birgit Hansson:
– Det här var livliga tider. Klubben hade kö till träningen, som Anders Nilsson ansvarade för. Vid KM var det lottförsäljning, kakor och fika och alltid folk vid banorna.
Tävlingen i Nyvångshallen vid Trettonhelgen var också populär. Då lagade Åke Fredriksson varm soppa. Paren lottades ihop och en gång lottades Biggles ihop med Mats Strandberg. Han lärde henne att serva flackt och svårtaget, och så skulle hon returnera serven men i övrigt hålla sig undan (och låta honom sköta spelet).
– Taktiken höll och vi vann!
Peter Arvidson försökte få igång början till ett pojklag genom att kalla in papporna Clas Odeskog och Wikner Roos att ordna en match mot Lugi på Gerdahallen. Sture Nilsson blev juniorledare. Sten Andersson vid Posten var också med. Johnny Olsson var tränare en kortare tid.
Sommartennisskola (12 tillfällen) anordnades i samarbete med fritidsförvaltningen. 10 kr för flickor, 20 för pojkar. 66 tas emot i sju grupper. Christian Karlsson ledde. Kalle Anka Cup spelades i maj. Arvidson var nöjd med tennisintresset utom från damernas/flickornas sida. Tillströmningen gällde mest män. Att sätta lägre kostnader för flickor hade inte hjälpt i sommartennisen.
Anders Nilsson har berättat hur man på 80-talet hade plats för max 60–70 juniorer men hur det var 100 sökande till platserna. Det blev mycket ackorderande och diskussion. Fyra personer höll möten för att hantera kön. Det var Paul, Peter, Kenneth och Anders.
I tävlingsledningen var det också fyra man och fyra gånger så många deltagare som idag. Jörgen Persson skötte enbart förbehållen, en kollade vilka matcher som borde prioriteras, en dubbelkollade så inget blev fel. Man träffades varannan kväll under KM.
DTK hade några kvällstider i hallen tis-, tors- o fredag, 5 timmar, plus lördag morgon och söndag förmiddag. Dessutom 7 timmar i Gerdahallen. Klubben fick full kostnadstäckning för sin sommarskola av fritidsförvaltningen, 4.400 kr. Men 1.300 av de 6.400 man fick in från uthyrning av tennisbanorna skulle skickas till kommunen. Statistiken visade att det spelats 1.143 timmar tennis på banorna! 201 timmar ingick i KM. Daniel Danielsson föreslog kommunen att finansiera ett sprinklersystem (c:a 15.000) mot ett tioårigt arrendekontrakt.
1982 hade klubben 287 medlemmar. Då blev DTK sist i Skåneseriens div 1. Damerna hamnade näst sist i div 3. DTK fick sitt (nuvarande) emblem skapat (gratis) av designern Willy Thessing i Stockholm. Det invigdes till höstfesten då Peter A framförde en egenkomponerad trumpetfanfar!
I allsvenska laget spelade Mats Strandberg (klubbmästare), Anders Nilsson, Paul Andersson, Håkan Glantz och Lennart Ohlsson.
I början av året formulerade Danielsson klubbens allmänna målsättning och övergripande mål för verksamheten, dessutom preciserades vilka uppgifter varje styrelseledamot skulle ha. Långtidsplaner skissades också för en framtid med ännu fler spelare och helst tre utebanor (en ny centercourt). Clas Odeskog togs med i styrelsen.
Kommunen föreslog ett nyttjanderättsavtal med klubben, gällande fem år. Klubben skulle få nyttja de två banorna och omklädningsrum ”utan vederlag” men stå för alla driftskostnader. Fritidsnämnden skulle godkänna timpriserna för uthyrning men klubben påpekade att detta bara skulle gälla allmänhetens priser. Minst 25 % av tiden bör banorna kunna hyras av allmänheten. (Bild på tränaren Paul Andersson)
Men samma år meddelades kommunen att fritidsförvaltningen skulle sköta uthyrningen, klubbarna i Dalby och Genarp protesterade kraftfullt. ”Beslutet har tillkommit på ett sätt som står i strid med accepterade regler i dagens samhällsliv”, menade Daniel Danielsson. Han påtalade i en skrivelse åter behovet av sprinklersystem för bevattning och åskådarläktare. Klubben tog offerter på en bollvägg och på en sprinkleranläggning.
Av 100 seniorer var 22 damer, flertalet aktiva. Damlaget har spelat i Skåneserie både ute och inne och två träningskvällar för Paul Andersson. Sex lag spelade i serierna. Det var full fart på juniorsidan med som mest 140 tränande (70 inomhus), även flickorna ökade i antal.
1983 blev Clas Odeskog ny vice ordförande. Kommunen beslutade om avtal om skötsel av tennisbanorna. Partierna S, V och MP drev igenom i fritidsnämnden att kommunen skulle ha ansvaret och hyra ut banorna och göra den grundläggande skötseln. Kommunen behöll hälften av de intäkter som överskred 3.600 kr.
Fem damer spelade i Skåneserien – och vann serien! – och sju andra i en korpserie. Två herrlag och två juniorlag (yngre och äldre pojkar) var också aktiva. På våren hade klubben en intern mastertävling (för de bästa?). Sven Andrén vann klassen H1 i KM.
69 juniorer i 11 olika grupper tränade på Nyvång eller Gerdahallen för mellan 100 och 150 kr per termin – en stor apparat att administrera. Paul Andersson, Kenneth Bengtsson och Jonas Person tränade dem. Klubben sålde lotter för att öka inkomsterna. DTK anordnade ett tennisläger i Ängelholm med 23 juniorer.
Civilingenjörer har alltid haft en stark ställning i DTK, då som nu. Kennet Bengtsson var en av dem, hustrun hette Inger. Sven Andrén är, enligt Anders Nilsson, klubbens mest namnkunnige spelare (fast då för LUGI). Han spelade dubbel med Kjell Klein, som vann singeln 1983.
Anders Nilsson, ännu en civilingenjör, blev själv tränare 1977 (vid 17 års ålder), först i minitennis. Han höll sedan på 15–16 år med något års uppehåll. Ola Hansson tränade juniorer i förmodligen ännu fler år under en senare epok.
Mats och Anders har spelat dubbel sedan 1977 och vunnit dubbeln i nästan alla klubbmästerskap sedan dess. Mats vann singelklasserna i KM 1977–82 och kom sedan igen 2001–2006 och även flertalet år därefter. Peter Arvidson vann 1976. En detaljerad resultatlista för alla års klubbmästerskap finns upprättad av Anders Nilsson.
1984 fick Torna Hällestad en tennisbana vid idrottsplatsen, som invigdes med en match mellan Per Hammarlund och DTK:s ordförande, Daniel Danielsson, inför publik.
DTK söker Lions ledarstipendium till Peter Arvidson och Anders Nilsson för att ordna ett tennisläger. Peter fick stipendiet. Han uppmärksammades både för att han fått igång flickfotbollen i Dalby och ryckt upp DTK. Klubbens egna stipendier gick till Patrik Roos och Niklas Odeskog.
De två damlagen vädjar om extra satsningar och får utökad träningstid av styrelsen. Evy Nilsson berättar att 1984 deltog 14 damer i spelandet! Sofie Larsson var en av de yngre.
Nicklas Thörn finalslog Anders Nilsson i H1-klassen i KM.
Klubben vädjade om att få en tredje utomhusbana. Kommunen hade tagit över uthyrningen av banorna och medgav fritt spel bara till matcher och organiserad träning.
Tennislägret arrangerades i Ängelholm, Råbocka, för 24 deltagare under en hel vecka med spel på fem banor. Båstad besöktes också där man träffade en utbildningsansvarig i Tennisförbundet. Deltagarna bodde i småstugor och lagade själva sin mat.
Seden med julbord på Gästis för styrelse och inbjudna gäster var redan igång. Redan detta år var det i jultallriken inräknat bara en öl. Enligt uppgift kallas denna regel ”Lex Odeskog” sedan en viss styrelseledamot druckit sex öl på klubbens bekostnad (öl ingick i erbjudandet medan snaps kostade extra), men den händelsen med efterföljande beslut måste ha skett vid en senare punkt i klubbens historia.
Andra halvåret 1985 tog Wikner Roos (prisutdelare på bilden ovan, pris till Christel Weiss) över klubban, Rolf Jönsson blev ”tävlingskommitté” och Daniel sekreterare. Några bytte uppgifter. Medlemsantal minskade lite. Diskussioner om en egen hall pågick, bl a i samarbete med klubben i Sandby. Evy har berättat att hela styrelsen ville avgå. Peter Arvidson arbetade ut en plan så alla uppgifter blev skötta. I den vevan kom Birgit med i styrelsen, där hon höll i damsektionen. Åke Fredriksson i tävlingskommittén.
De som lämnade var Daniel Danielsson, ordförande, Peter Arvidson v ordförande och juniorledare, Kenneth Bengtsson, sekretare, Paul Andersson, utbildningsledare, Brita Weiss, kassör. Claes Odeskog, banchef. Peter Arvidson sökte föräldrar till en juniorkommitté som kunde efterträda honom.
Danielsson sa till sin efterträdare att klubben under hans tid vuxit från 82 till 232 medlemmar, 113 juniorer och 39 damer. Med samma ökningstakt förutsåg han om sju år 656 medlemmar! Men han saknade ett flickjuniorlag,
Klubben satsade på en särskild damernas dag med utbildning i allt från psykologi till bollmaskin. 18 damer kom till Gerdahallen. Sofie Larsson vann damklassen som ung junior över de mer erfarna seniorerna.
Johnny Olsson startade en motionsserie för lagmatcher med flera andra klubbar.
I allsvenska spel fanns också lag för pojkar äldre, pojkar yngre (P15) och flickor äldre, alltså tre lag. Man hade samtidigt fem olika interna tävlingar och KM bjöd på 173 matcher i 19 olika klasser! Sammanlagt 367 interna matcher!
En ansökan om särskilt bidrag till sommartennis-skolan blev en stridsfråga i fritidsnämnden där socialdemokraterna röstade emot, de tyckte att verksamheten inte var tillräckligt omfattande. Sommartennis-skola blev det dock. Ett nytt planerat juniorläger i Ängelholm ställdes in, kostade för mycket.
Styrelsen diskuterade att starta en nationell tävling i Dalby!
1986 var Wikner Roos ny ordförande. Bollmaskin inköptes och lärdes ut. Klubben begärde hos kommunen att få en bevattningsanläggning. Klubben skaffade också telefonabonnemang. Sex ordinarie tränare var igång
Clas Odeskog var banansvarig och Rolf Jönsson tävlingschef. Daniel Danielssons dotter Cecilia var duktig och förstarankad 1986. Rolf Jönsson hade en dotter, Malin, som var tredjerankad, först därefter kom klubbens mesta mästarinna, Anna Karin Arvidson.
1987 Detta var rekordåret med 253 medlemmar i klubben, därav 137 juniorer. Ändå mer imponerande: 17 medlemmar kom på årsmötet! Mats S var rankad etta förre Anders N. Christel Weiss före mamma Brita Weiss på damsidan. Enligt Birgit var det fem grupper i sommartennisen och tränarna var så skickliga spelare som Jim Öberg (ATL) och Patrik Roos. Övertagande av grusbanorna i klubbens regi föreslogs av kommunen. Ett nyttjanderättsavtal upprättades. Damernas två lag vann båda sina serier!
1988 började medlemsminskningen så smått. Paul och Daniel och Niclas lämnade styrelsen. Birgit Hansson hade blivit sekreterare och Gun Örnberg dam-ansvarig. Klubben startade en enkel tidning med Johnny Olsson och Niclas Odeskog som redaktörer. Christel Weiss utbildades till tränare liksom Magnus Svensson, Kent Olsson och Ola Hansson.
90 juniorer tränade (!) i fyra olika hallar och Clas Odeskog höll reda på alla som banchef. Johnny Olsson höll i juniorträningen. 20 juniorer stod i kö, 15 fick dessutom serielagsträning. Ett 70-tal gick i sommarskola. Sydsvenskan skrev att det är ett års kö för juniorer i DTK.
Inte mindre än fem seniorlag hölls igång och de tränade allt mer i Veberöd. Gerdahallen hade brist på tider. Ett allsvenskt herrlag, två skånska herr- och två skånska damlag (ett senior- och ett veteranlag) spelade för DTK. Allsvenska herrlaget fick det tufft i div 3 utomhus men klarade att bli fyra inomhus efter att länge ha legat tvåa.
I Arbetet skrev en viss Mats Nygren om rekordtaxa på 150 kr/timme i Nyvångshallen och Killebäckshallen i Sandby.
För att klara rankingen av så många spelare hade man en särskild rankingkommitté! Anders Nilsson toppade den lista som blev resultatet. Christel Weiss toppade damlistan.
Hallfrågan hade varit aktuell året innan men Tetra Pak sa nej till DTK:s ”tiggeri”. Nu stod hoppet till en anläggning på Linero ihop med ATL och Södra Sandby TK.
De interna tävlingarna var fem till antalet. Största kostnaden var tränare: 34.160 kr följt av bollar 14.653. Klubben hade kostnader på 94.210 kr. Ansvaret för skötseln av banorna las tillbaka på klubben.
1989: 20-årsjubileet firades med stor fest mitt under KM i augusti och videofilmades av Jens Arvidson. Det restes ett tält bredvid banorna där man hade en lång och rolig fest. Birgit bröt armen när hon gick hem från den, berättar hon.
I allsvenska laget spelade Jonas Bengtsson, Anders Nilsson, Niklas Odeskog, Jonas Persson och Patrik Roos och de blev tvåa i sin serie för femte gången. Niklas Odeskog vann herrklassen i KM och Christel Weiss damklassen. Tre damer satt i styrelsen, Gun Örnberg var damansvarig.
DTK ”slängdes ut” ur Gerdahallen. På förslag av styrelsen ritade arkitekt Olle Hansson ett förslag till en tennishall ungefär där det idag ligger en volleybollplan hos badet och en bana för bollplank, där det idag ligger en skogsdunge bredvid orienteringsklubben. Styrelsen sökte sedan hos Crafoordska stiftelsen tre miljoner för att bygga en hall med två banor. Alternativet att anlägga en tredje utebana diskuterades också.
1990: Johnny Olsson lämnade styrelsen liksom Niclas Odeskog. Jörgen Persson var banchef. Klubben kunde erbjuda nya klubbtröjor till försäljning. Lars Wahlgren kom in i styrelsen.
Klubbtidningen fick 1990 namnet Tennis-Trycket (TT) (förslag från Bengt Olsson). I sommartennisen deltog nära 100 ungdomar.
1991: Patrik Roos var nu utbildningsledare, Bengt Berggren tävlingskommitté, Lars Wahlgren junioransvarig och Jörgen Persson banchef. Brita Weiss lämnade kassörsuppgiften efter 20 år – till Stig-Olof Larsson. Träningen börjar i nya Viktoriahallen efter försämringar i Nyvång. Utgifterna låg på 128.000 kr men täcktes av inkomster så när som på 9.600. Bl a hade medlemsavgifterna höjts.
1992 var otroligt nog alla (!) medlemssiffrorna exakt oförändrade. Räkenskapsåret las om till säsongsår, som slutade efter KM. Detta år blev därför bara ett halvår! Janne Immonen tränade åt DTK inomhus (Han är nu, 2014, klubbdirektör i Sveriges största tennisklubb, Fair Play.) Viss konflikt med Dalby GIF som anordnar fotbollsträning på badmintonsektionens tid i hallen.
1993: Niclas Thörn vann KM men Anders Nilsson var rankad som etta. Wikner Roos gjorde sista året och klagade på att tennisen var motarbetad: utkörd ur Gerdahallen, avgiftsbelagd av kommunen och allt mer utträngd ur Nyvångshallen. Klubben hade ett knattelag (10–14 år) för första gången och det startade med en serieseger utomhus! Laget fick klubbens juniorstipendum. Ledare var Lasse Axelsson och Mats Nygren. En kurs för vuxna nybörjare gick på Victoriastadion.
Ett träningsläger för juniorer anordnades i Ystad. De omfattade tre dagar med övernattning ”i ett fuktskadat vandrarhem” nära havet, minns ledaren Anders Nilsson. Niclas Odeskog var en annan ledare.
1994: Lars Wahlgren tog över som ordförande men tvingades konstatera att medlemmarna flydde, nu var de 154 – 80 av dem juniorer.
En mini-tennistävling för både unga och gamla provades under julen och blev en framgång. Bengt Olsson var tävlingsansvarig och han hade tur med sommarvädret under KM, som Johan Danielsson vann herrklassen i. Victor Hebrand vann både vårtävlingen och P14- och P12-årsklasserna på KM. Magnus Svensson blev klubbmästare i både singel och dubbel (med Henrik ”HO” Olsson) medan Anna Karin Arvidson blev dam-mästarinna. (Bild från juniorläger i Ystad.)
Skånelaget vann sin serie och avancerade till div 1 med Jonas Bengtsson, Jan-Eric Ståhl och Stig-Olof Larsson. Knattelaget hade det tungt, bl a på grund av en generationsväxling mellan ute- och innesäsong, som innebar att hela 18 juniorer var med och spelade! Träningslägret i Ystad genomfördes igen.
1995: Herrlaget tog sig upp i division 1. Intäkterna minskade men utgifterna minskade mer, så ekonomiskt var resultatet bra. En motionsserie i hallen på vintern samlade både herrar och damer.
I KM vann Magnus Svensson och Anna-Karin Arvidson mästarklasserna. Sex unga tränare medverkade under sommartennisen. Omsättningen bland de tränande var stor. Knattelaget leddes av Margareta Wahlgren och Beatrice Pileby, men många matcher regnade bort. Träningslägret ställdes in p g a för litet intresse. Träning av vuxna nybörjare anordnas på Victoriastadion.
Kristian Jakobsson från DTK börjar i tennisklass på Vipeholms gymnasium (special-idrott).
1996: A-laget vann uteserien obesegrat i varje match och blev sist inomhus. Anders Nilsson gav sina lagkamrater adjektiv i årsberättelsen: ”konditionsstarke” Stig-Olof, ”notoriske” Niklas, ”legendariska” Mats, ”kraftfulle” Jan-Eric ”och så jag”. Får vi föreslå ”elegante” Anders?
Knattelaget fanns kvar men var inte så framgångsrikt. Men juniorträning skedde i 18 grupper med 75 deltagare, en del tränade två gånger i veckan, andra gången på Victoriastadion. Veteranlaget var inte heller så vasst detta år.
Ola Hansson blev klubbmästare bland herrarna och Anna Karin Arvidson bland damerna. Ny junioransvarig blev Mats Hebrand. Annika Karnland satt i styrelsen.
Kommundelsnämnden var motpart hos kommunen. DTK skrev ett brev och stödde en utbyggnad av Nyvångshallen. Kommunen höjde taxan i Nyvångshallen till det dubbla mot det Veberöd m fl hallar tog ut i timmen! Klubbens motionserie för vuxna dödades.
1997: Jan-Eric Ståhl tog över ordförandeklubban efter Lasse Wahlgren. Mats Nygren skolades in som tävlingsansvarig av Anders Nilsson. Stig-Olof Larsson fungerade som kassör. Eva-Ekelund-Olsson var ansvarig för juniorträningen. Bo Blennersjö var banansvarig. Officiella rankinglistor gjordes inte längre.
Klubben gick jämnt upp ekonomiskt och klubben hade mycket pengar på banken (178.000 kr).
Anders Nilsson blev klubbmästare i herrsingel. Rekordlåga 30 spelare startade i KM. Alla klasser med fyra eller färre spelare spelades i serieform, vilket ökade antalet matcher. Inga juniorer deltog i KM, det föreslogs att deras deltagande skulle vara gratis.
Herrlaget tog sig upp till division 1 både ute och inne efter seger i tvåan. Jan-Erik Ståhl vann vid ett tillfälle 36 game i rad under tre matcher! Knattelaget leddes av Beatrice Pileby och Margareta Wahlgren och kämpade starkt.
Damerna uttryckte som sin mening till förbundet att seriespelandet sommartid var alltför frekvent. ”För många lag spelar i varje serie, det blir betungande att spela varje helg.”
Flera juniortränare tackade för sig men det fanns ändå åtta kvar med Ola Hansson som mest erfaren.
1998: Medlemstalet steg lite igen. Knattelaget fortfarande aktivt med ny besättning och Annica Cronqvist som ledare. 14-årige Victor Hebrand vann seniortiteln i klubbmästerskapet som den yngste någonsin. Anna Karin Arvidson fortsatte bli damernas mästarinna för åttonde året i rad. KM lockade 45 startade, en bra ökning. Klubben sökte – förgäves – pengar hos Crafoordska stiftelsen till bl a läger.
Veteranlaget drabbades av skador och la ner verksamheten, vilket Peter Arvidson humoristiskt beskrivit i en rapport.
1999: Bankkamrer Lennart Simmons var ny kassör. Medlemstalet sjönk och knattelaget la av. Damlaget blev dock etta ute och tvåa inne. 30-årsjubileum firades med grillfest vid banorna och i orienterarnas lokal den 21 augusti. (Jan-Eric Ståhl grillade lax.)
KM blev trots mycket regn en framgång med många nyanmälda spelare – det var gratis med anledning av 30-årsjubiléet – totalt 45 personer. Viktor Hebrand slog denna gång Henrik Rosberg i finalen.
Tränarlönerna höjdes 5 kr per timme, varierade för de sex tränarna sedan mellan 60 och 120 kr beroende på utbildning. Annica Cronqvist gick in som junioransvarig. Knattelaget las dock ner av styrelsen p g a ”vissa besvärliga föräldrar”.
2000: Medlemstalet sprängde 100-vallen åt fel håll till 99. Styrelsen hade ont om folk, bara sex ledamöter, Stig-Olof Larsson fick motvilligt kallas in som f d t f kassör. Anders Nilsson redovisade i år sitt lag på italienska i årsberättelsen! Laget som f ö vann sin serie men bara blev tvåa p g a ett ”datafel”!
Men KM fortsatte att ”växa” och samlade 60 startande. Mats Strandberg var tillbaka som herrmästare i KM och som varje år vann han dubbeltiteln i samarbete med Anders Nilsson. Eva Axelsson blev dammästare för första gången. Damerna vann uteserien och blev tvåa inomhus.
2001: Ny i styrelsen var Dan Andersson. Oscar Cronqvist inleder sin epok som klubbens juniortränare, detta år ihop med Jakob Wallentin. KM provade att ha en särskild dag för allt juniorspel i juni, det lockade sex spelare. Vanliga KM lockade 45-talet spelare men regnade nästan bort. Herrlaget i Skåneserien vann inne och blev två ute. Ekonomiskt gick verksamheten back med 33.000 kronor.
2002: Anders Svensson trädde till som banansvarig. KM provade att ha en särskild dag för allt juniorspel i juni, det lockade sex spelare. 29 seniorer spelade senare. Gun Örnberg vann damklassen medan Mats Strandberg som vanligt var omöjlig att stoppa. Seniorerna och veteranerna krigade i var sin serie. Herrseniorerna vann sin inneserie.
Juniorutbyte med Svedala TK provades både här och där. Klubben ”blödde” ekonomisk med 33.000 kronor. Ola Hansson slutade efter många år som tränare. Efterträddes av Oscar Cronqvist.
2003: Banorna renoverades (av kommunen). Någon gång i denna veva fick klubben sin första hemsida. En stomme gjord av Birgit Hansson och hennes dotterson uppdaterades och formgavs av Mats och Adam Nygren. Ett par år senare fick hemsidan ett annat utseende med bl a bildalbum.
KM samlade 29 seniorer och 6 juniorer som spelade på en egen dag. Rebecka Jeppsson var starkast där. Hennes syster gjorde sig senare känd som elitbrottare. Tennisförbundet drev en sponsrad drive, Summer Tennis, där även DTK fick ut dekaler och liknande för användning i sommartennisen.
2004: Mårten Rignell tog över ordförandeklubban, Gun Örnberg var dam-ansvarig. Anders Rosberg ny junioransvarig tillsammans med Dan Andersson. Oscar Cronqvist skötte juniorträningen. Henrik Sandell tränade de juniorer och seniorer som hade tider på Victoriastadion i Lund.
Blixtdubbel (åter-)infördes som avslutning på KM, den lockade 14 deltagare som spelade som de lottats ihop och avslutade med grillad korv. En Stege var också en nyhet där sju spelare spelade 13 entimmesmatcher.
2005: Medlemstappet fortsatte och nådde sin historiska bottennivå, 55 medlemmar. Trots det ett hyfsat intresse för sommartennisen, 20 deltagare i juni respektive augusti, där Ida Wessman hjälpte till. Klubben tvingades p g a ansträngd ekonomi avsluta all träning i Victoriahallen Lund. Jan-Eric Ståhl ersätts som ordförande av Mårten Rignell. I slutet av året fick klubben för första gången en hemsida: www.dalbytk.se.
2006: Herrlaget blev sist i div 1 Skåneserien medan damerna inte heller var helt nöjda, de vann dock den enda utematchen som blev spelad – mot Lomma Bjärred TK.
Ekonomisk gick klubben back med 27.000 kronor. Dock äntligen en ökning av medlemsantalet – till 72.
Familjen Strandberg dominerade i KM: herrsingel, P15, Herrdubbel (Mats ihop med Anders Nilsson som vanligt – för åttonde gången i rad) och generationsdubbeln som fader Mats och sonen Erik vann ihop.
15-åringarna Jakob Rignell och Oliver Andersson tog över juniorträningen, som även innefattade en grupp på fyra mammor.
2007: Pengarullningen till utgifter utan täckning stoppades och ekonomin förbättrades, tack vare Mårten Rignells fasta nypor, då han fungerade som både ordförande och kassör. Ett öppet hus i början av juni lockade några intresserade juniorer att prova på. Även träningsgrupperna växte i storlek, 18 barn i tre grupper. Sommartennisen fick uppmärksamhet i Sydsvenskan och som vanligt avslutades höstträningen med en julkul-tävling.
På klubbmästerskapet vann första gången på sex år INTE Mats Strandberg utan Anders Rosberg som besegrade honom i finalen. Åsa Johansson vann för första gången damklassen och tog även hem mixedklassen tillsammans med sin make Thomas. Det enligt egen uppgift lite ålderstigna damlaget fick ett par nya och yngre medlemmar.
2008: Året började med en blixtdubbel i Veberöd. Tack vare fler nya juniorer ökade medlemstalet till mycket nära 100. Ingvar Nilsson trädde till som ny kassör. Klubben fick också ett utvecklingsbidrag (14.000 kr från Idrottslyftet) tack vare en ansökan av junioransvarige Anders Rosberg. Thomas Johansson, granne med tennisbanan och professor i kryptologi, blev ny suppleant och banansvarig. Anders Rosberg tog över ansvaret för juniorträningen efter Dan Andersson. Mårten Rignell lämnarde ordförandeklubban till Ralph Nilsson. Rollen som ny tävlingsansvarig tog Anders Nilsson på sig.
37 matcher spelades på Stegen och KM lockade 33 personer. Damdubbeln vanns av Camilla Persson och Åsa Johansson, ingen av dessa spelade dock i damlaget. Anna Karin Arvidson ställde för första gången på flera decennier INTE upp i KM.
2009: Klubben började träna sina bästa adepter i Staffanstorp på söndagskvällarna. Herrlaget blev tvåa inomhus och trea utomhus. På hösten avtackades Birgit Hansson som avgående sekreterare efter minst 22 år på den posten. Hon ersattes av Mats Nygren. Ralph Nilsson gick in som ny ordförande i styrelsen.
En ny hemsida med bl a albumsidor presenteras liksom en administrativ hemsida via Idrott-on-line, som användes för viss kommunikation med tennisförbundet.
Efter KM firades 40-årsjubileum med fest utanför banorna. Daniel Danielsson höl högtidstal. Foton tagna av Evy Nilsson sätts samman till ett album och en minnestavla av Birgit Hansson och Gun Örnberg.
2010: Medlemstalet ökade kraftigt (till 130), kanske en effekt av Robin Söderlings framgångar? 37 juniorer deltog dessutom i sommar-tennisskolan. Ett internt seriespel på sommaren lockade en del herrar att spela. Stegen fortsatte som vanligt.
Verksamhetsåret ändrades tillbaka till kalenderår, vilket krävde en justering i klubbens stadgar och ett extra årsmöte. Gun Örnberg lämnade styrelsen där hon verkat i två omgångar. Efter henne kom en yngre förmåga, Camilla Persson. Ralph Nilsson valdes till ordförande.
2011: Årets mixed-dubbelfinal var en helt intern historia inom familjen Johansson, troligen en händelse utan motstycke i klubbens historia Detta år vann herrlaget sin serie utomhus före lag som Helsingborg, ATL, Burlöv, Landskrona, och Åkarp. En triumf för Mats Strandberg, Thomas Johansson och Anders Nilsson.
2012: Ralph Nilsson avgick och ersattes som ordförande av Mats Nygren. Styrelseledamoten Mårten Rignell väckte två stora frågor ”för att bryta känslan av stagnation”: Kan klubben vidga sin verksamhet till fler racket-idrotter? Kan klubben hitta en lokal där en inomhusbana kan inrättas? Frågorna väckte intresse hos styrelsen som dock inte fann någon lösning på den sistnämnda frågans finansiering efter att ha tittat på hallar på gamla Siporexområdet.
Den nya ordföranden deltog i en serie möten med grannklubbar och fritidsförvaltningen i kommunen om kommunens service kring Nyvångshallen. Internserien lockade så få deltagare att den lades ner.
2013: Klubben fick en ny styrelseledamot i Janet van der Meulen. Mats Strandberg vann herrsingeln i KM för 18:e gången! Det interna seriespelet las ner p g a för dåligt intresse.
Evy Nilsson har varit klubbens fotograf från början. Hon har åtskilliga album från prisutdelningar, fester och liknande. En är donerad till klubben. Under 2000-talet har Mats Nygren tagit digitala foton (och en filmsnutt) från KM-finaler och (främst) blixtdubbel-tävlingarna.
PS: Fyra av klubbens ordförande har senare avlidit: Peter Arvidson, Stig Strandberg, Daniel Danielsson och Kjell-Åke Ewers. I övrigt är flertalet kvar i livet även om många har lämnat centrecourten.
Det finns också en TÄVLINGSHISTORIK för kalenderbitarna.
